den 3.... ja det där talet

Mitt livstal, är det så här jag ska behöva leva mitt liv? otur o idioti? fuck that... jag är ledsen arg och förvirrad, men inser att det fans nog många saker som jag kunde förstått mycke tidigare, som jag faktiskt gjorde oxå, men sket i det för min kärlek var för stark för att handla med moral och eftertanke, iaf ja här är vi nu igen, robin hämtar sina saker idag vilket inte känns kul alls, men nu är det kanske det enda som går på rätt håll, Men den jag mest vill väl är ju charlie, men hur jag än gör så gör jag bara fel... jag har ett mål men fan alltid ska det skita sig... nä nu ska jag försöka hitta något ställe att befinna mig på förutom just här i min lägenhet, jag har ju grav seperationsångest, så jag vill helst av allt bara skära av min skalle och mata till ankorna, älskade vän...