vuxenmobbing

Altså jag är för gammal för detta.. men min telefon har inte ringt EN enda gång för att ses eller hitta på nånting på...... mååånader. JAG har ringt trängt mig på känt mig som en igel.. men ja orkar inte mer nu... jag är vell själv då, tacka läkarna o andra kunniga som inte kan ge rätt vård.. el fk.. menar vad har man att le för! JO såklart jag har, jag är lyckligast att mitt barn är friskt, har en hund, ett hem, osv!!!! SÅKLART men att bli omtyckt när man inte ens kan var förtjänt av det... sånt existerar inte i det "vanliga" live!, det går inte bara att lämna nått, ringa ett samtal el verka glad... man ska ta sig genom det.. inte min grejj... Det var lättare förr med kroppen fylld av känslor som inte var mina, i tablettform.! men samtidigt vet jag att jag är den där 1 procenten som klarar sig i rehab, det känns helt ok! IBLAND! Förr kunde jag knarka bort mitt ansikte men idag hatar jag det! det är inte RIIIKTIGT samma sak..de var som sagt lättare för. Och nu tog jag ett mildt exempel.. "jag har bara mig själv" men i tankar o livserfarenhet DÄR finnes liite vänner... som ikväll.. en av mina gamla närmaste vänner man kan få va hur man vill, hördes av sig, han med MYCKET större prob än jag, men endå kunde vi förstå utan att jämföra... jag hatar folk som tävlar med livet som insats, i slutänden är det bara en själv som brydde sig om vem som vann.. så vad vinner man? ett rätt? egoism? sjävförötroende? el kanske bara över sig själv, den dåliga personen på andra sidan! jag ska försöka våga ta tag i mina egon, imorgon.. men om jag inte gör det! tänk på den dagen DU inte gjorde det, det är SÅ jag käner det..! friendchip is harder then relatoinschips.. det är så de är..men jag är jag.. nu säng...