my old life

Mitt förra liv, det svåra jobbiga, är inget mot det nya jobbiga, men jag har en god vän som alltid har sina öron vässade för allt mitt gnäll, o varje natt jag lyckats få lilla monstret att somna känns det som om jag vunnit något väldigt bra!! idag var vi på förskolan men lilla apan ville bara hålla mamma i handen HEEEEELA tiden.. sen åkte vi till mamma, men konstigt nog sover hon sämre än någonsin o mitt hjärta brister när hon säger pappa och pekar på dörren.. va ska man säga.. hmm ja han är ute, för hemma kan jag inte säga.. känner mig världsämst när disken växer o dammet yr, men det är svårt.. jag är bara en.. men jag måste vara glad för jag gör mitt yttersta, så jag borde få ut något i längden.. vad vet jag inte men bara det gynnar mig o apan så blir jag glad, som vanliga dödliga inte kanske förstår så tär det verkligen att inte kunna tvätta av sitt smink borsta sina tänder på kvällen, sitter och väntar än på att få kunna göra det, Vadå det är väl bara att göra det när hon är vaken hon får väl gapa, klart... men nu är det ju inte en docka man ser i en affär som bara ligger på golvet o skriker o blir tyst så fort du tar den,, denna docka går runt ens ben spänner hela kroppen ibland slår i huvudet i handfatet o skriker lite extra då och drar o sliter i en.... det är som sagt oftast dom som inte har barn som kan mest?! hur nu det går ihop sig, jag vill oxå resa tillbaka i tiden o slapa mig sj på truten var gr jag någonsin sagt något i stil med "jag har fyra småbrödrar, el min syster har tre barn, el jag var tillsammans med en kille som hade barn... det går inte att jämföra så är det med det.. har man inte barn vet man inte! men jag har antagligen haft en föraning om vad som väntade... jag trodde bara att jag skulle vara lite hårdare.. men det är man inte.. det är som sagt inte mycket jag ber om... mer än att få tvätta av mitt äckliga smink var kväll... det år mig att undra om jag ens ska sminka mig!? ska jag verkligen gå ut som ett as var dag o känna mig antagligen lika ful som jag är? nä så lågt ska jag inte sjunka... efter flytten inser jag oxå hur ofantligt jag saknar min syster!! (jävla hund) (i love him) men jag kan inte bara gå dit hursom o komma hem, det ska gås innan o efter.. o är jag där länge blir hon trött o sur till jag är lagom hemma o ska ut me han, man får då inte glömma alla dessa trappor... man går lixom inte bara in o tar han.. man ska upp me charlie sen behålla henne i hallen till hunden e påklädd.. ja han är NAKEN om någon undrade.. vi är inte i hollywood och tar på oss bling bling kläder.. näväl... vi är iaf friska har mat o är renao hela..